Logiskt sett borde detta inlägg innehålla fullt med härliga bilder från vår honeymoon! Och visst finns bilderna..i MASSOR!! Det har varit två helt underbara veckor med fullt av sol, bad, sevärdheter och givetvis tonvis av romantik ;-)

Kommer så småningom att lägga upp lite bilder..

Efter att ha fått leva i vår underbara kärleks o bröllopsbubbla såhär länge trodde jag att nåt aldrig mer skulle kunna gå emot oss.

Så mycket inspiration och lust jag hade nu efter allt underbart, kunde knappt bärga mig till o få sätta igång med vardagen..

I skrivande stund ligger jag tyvärr på lasarettet, inlagd och får inte resa på mig. Dagen efter vi kommit hem hände något jag aldrig tänkt kunde hända som nu.. Som ni vet väntar vi en liten redan högt älskad liten bebis i januari. Eftersom jag kännt av bebis redan sen v 7 känns det som jag känner krabaten innan och utan. Jag älskar henne/honom mer än man nånsin kan ana och längtar nåt enormt till januari.

Men..så hände det som inte får hända. Jag är i vecka 21..dvs halvvägs!! Och i torsdags eftermiddag gick vattnet. Inte bara att det rann vatten överallt..även allt mitt hopp och den starka längtan rann av mig. Tankarna snurrade, jag - så rädd att jag knappt vågade andas.

Sen dess har jag legat i en säng på lasarettet, får inte göra NÅT själv.. Bebis lever än sålänge och jag känner rörelser hela tiden. Första beskeden jag fick var att det bara är o avvakta men att jag skulle vara medveten om att det var större chans att jag ska få föda min älskade bebis icke levande.. Nu verkar vattnet slutat rinna och den senaste läkaren sa att det var 75% chans att allt kommer gå vägen.

Det här är det tyngsta jag vart med om, det finns inget som skulle sätta så hårda spår som att förlora bebis, trots jag aldrig träffat den.

Har jag tur blir jag liggande en vecka och hålet i hinnorna växer ihop..i värre fall kan man bli liggande..

Imorgon återstår nya tester, sen får vi se vad som händer..oavsett vad känns det mesta tungt just nu, ingen lust till något.

Återkommer om det händer nåt nytt..och till dess kan jag inget annat göra än att ligga här o försöka njuta av bebis rörelser i magen, man vet aldrig om det är dom sista. Det här skulle hänta för 10 veckor sen.. Inte nu!