Familjen går vidare, nya tag nya utmaningar.

Började min praktik i måndags och är i en förskola med underbart goa barn som alla vill krypa upp och sitta hos mig :-)

Fortfarande väldigt stressigt och intensivt och många extra tankar, men det går.. det är dags att börja gå vidare.

Snart kommer mer skapat! Måste bara importera några timmar till i mitt liv.

för idag är det lillplutt Zac´s allra första födelsedag!!♥

Tänk att det är ett år sen jag fick hålla dig så liten för första gången! Kan inte fatta att ett år kan gå så fort? Att man i denna stund satt hemma och avvägde om det var riktiga värkar eller inte känns som en hel evighet sen, samtidigtsom det känns som förra veckan.. Satt och kollade två filmsekvenser som finns här från bb för ett år sen, o kan inte fatta att dom är så små!? ( o han var ju inte så liten ändå..) *tack em*

En del av mig skulle vilja vrida tillbaka tiden precis ett år nu och få göra om allt en gång till, men allt har sin tid och den andra delen av mig tycker det är skönt att han faktiskt är så stor som han är.

Första året är året det händer som mest, från att bara ha legat där och knappt rört sig, till att nu springa runt som en galning är hemma och röja med storebror.

Helt galet det redan gått ett år!!

Nu får jag snart inse att lillplutt inte är nån bebis längre.. imorrn blir han stor kille som börjar på dagis!

Men först ska vi njuta av födelsedagen med fika och paket :-D

Ps. Ni som har SMP, kan kika i tidningen på torsdag ;-)

I helgen hade vi födelsedagskalas! Zac fyller ett på tisdag och i helgen blev det både släktkalas och barnkalas ♥

Han fick såå mycket fina saker Zac tackar och bockar för allt så fint! Och han har fattat vad paket är, förmodligen efter julen ;-) Så paket var ett mycket uppskattat moment, fast ändå var nog tårtan bäst. På barnkalaset serverades glass och maränger och det var inte fel det heller, han satt kvar en bra stund efter alla andra barnen och bara njöt av det goda ;-)

Försökte mig på en barbapappa tårta som synes med, med vaniljkräm och dumlemousse i, blev helt ok faktiskt. Jag som inte är så förtjust i tårtor all.

Dags o lära sig dagarna nu, på onsdag är det inskolningsdags för lillplutt..

 fina lillplutt..



Jo det var ju lika fint väder igår så igår jagade jag hösten här ute på hovshaga. Men efter några timmars vandring insåg jag tat hösten inte nått vår stadsdel än.. Så efter fått i Zac lite lunch fick vi bege oss till vår förra bostadsdel "centrum" Samma plats, likadana löv som jag fotade storebror Max i när han var lika liten.. *memories*

Nu väntar jag bara på att hösten kommer till oss också så jag kan få några bra höstbilder på storebror!

Mycket på " att göra listan " idag..

Vill skapa lite.. men har någon broskbit eller någon sena i handleden som ligger och gnager, borde ringa vc, men sista 3 ggr jag gjort det pga av handleden har jag fått gå på röntgen sen inget mer efetrsom de inte hittar något. HOPPLÖST!

Och S skulle läsa till elektriker nu var det tänkt, men nu var det tydligen så att han var inte prio 1, för han hade läst 3årigt gymnasie och hade ok betyg. För att få läsa så ska du helst hoppat av skolan på grundskolenivå.. Vilken skit!? Hur kan det vara såhär?

När konsten att älska inte hjälper.. och livet tar en snabb oväntad vändning. När livets mening gör sig påmind, och vad som verkligen betyder nåt helt plötsligt blir det viktigaste för dagen, för stunden..

När man älskar så det gör ont, men det ändå inte hjälper. Dagarna går och man önskar att man ibland kunde skruva tillbaka tiden. En dröm så stor hos både liten och stor, att allt ska bli bra och livet ska fortsätta som det alltid gjort.

I en helt annan värld, i andra tankar... det syns inte jag vet. Men jag känner.

Bara ledsen, så frustrerande, så orättvist. När livet ibland tar en helt fel väg och man inte kan påverka.

lilla plupp :)

Skulle scrappat en LO, men hade inget fotopapper att skriva ut på.. faktiskt en LO till en tänkt BoM.

Förra året just nu låg jag inlagd i strängt sängläge och vattnet hade gått.. var i vecka 21 och låg nog just nu och försökte intala mig själv att det hela var över.  Läkarna sa att det bara var vänta på att förlossningen skulle sättas igång.. och i vecka 21 är det ju inget man räddar precis..minns det var hemskt att ens tänka tanken... men han ville nog verkligen stanna lillplutt :)

Även om det är ett år sen kan man inte låta bli och tänka på det.. det hela slutade ju så bra det kunde, men ändå tänker man lite på det.

Lillplutt vad glad jag är att du ville stanna kvar då!!♥